På 1500-talet insåg den sista katolska biskopen i Sverige att: “Till Sveriges olyckor fanns, finns och kommer att finnas sex orsaker”.
En nyare översättning (från latin) av dessa sex orsaker: Egennytta. Lömskt hat. Förakt för lagarna. Liknöjdhet för det allmänna bästa. Tanklöst gynnande av utlänningar. Inrotad avund mot landsman.
August Strindberg kommenterade 1882 i "Svenska Folket" ovanstående: "En av dessa oartigheter angriper ett fel, som är åtminstone specifikt svenskt, de andra tillhöra mänskligheten, och det är artigheten mot utlänningar, vilken dock mera fanns hos de högre klasserna, de där förde landets styrelse och vanligen visade sig mera opatriotiska än de, som bearbetade de fosterländska torvorna."
Daniel Sjöberg kommentar 2018: "Så, “artighet mot”, “oförståndig ynnest för”, eller “tanklöst gynnande av” utlänningar skulle alltså enligt Strindberg vara något av en svensk specialitet bland överheten. Vilka utlänningar inskriften syftar på vet vi inte, men vi vet däremot att mer än en av Sveriges härskare genom tiderna har gynnat folk utifrån när de trott att detta kunde stärka deras makt."
Kanske något att fundera över? Något att agera på? Nån som läst och inspirerats av Vilhem Moberg - "Rid i Natt"? Om inte så är det verkligen dags! (Tänk att Bonnier ger ut den!)
https://allmogen.org/sveriges-olyckor/